Några ord om denna blogg.
Denna blogg vänder sig främst till er som förlorat någon i suicid och er som själva har såna tankar. Har funderat länge nu på att starta denna blogg och nu äntligen gör jag det, var kanske inte redo innan.
Hur ska man börja skriva, alltid svårt att hitta en bra början. Men den kanske inte behöver vara "bra" utan från hjärtat och det är väl aldrig fel?
Hur ska man börja skriva, alltid svårt att hitta en bra början. Men den kanske inte behöver vara "bra" utan från hjärtat och det är väl aldrig fel?
Jag förlorade min mamma för ca 1½ år sedan i självmord. Minns dagen allt för väl precis som att det hände igår, men lär sig hantera minnena med tiden. Det första jag tänkte börja med i denna blogg är faktiskt att dela de dagboksinlägg jag skrev dagarna efter hon dog, jag lägger upp ett om dagen. Jag tror och hoppas att ni som förlorat någon i suicid (eller överhuvudtaget) kanske kan finna någon sorts tröst i dem, ni kommer säkert även känna igen er i de olika faserna man går igenom all ilska, sorg, saknad blandat med små bitar av glädje för att hålla en uppe. Det är ett stort steg att ta att dela något som är så personligt till omvärlden, men om det kan hjälpa andra så är det mer än värt det.
20100906
2 dagar sedan jag fick reda på att du dött. Vi är alla helt förkrossade, du var så älskad av oss alla. Jag saknar dig helt ofattbart mycket och känner mig så tom. Har lyssnat på ett meddelande du lämnade på min telefon den 20 augusti den dagen du var här och hälsa på, du säger “jag är nere på Kampenhof nu, ska kolla bussarna vi ses snart”.
Minns du? Vi hade så mysigt den dagen, fikade och shoppade. Du ville att jag skulle ringa så fort den nya butiken öppnat fröken Åkesson men du gav mig aldrig en chans att säga det. Jag lovar att köpa något därifrån och sätta på din grav.
Hatar hur du lämnade oss. Bara tänker på att du kanske inte ville egentligen, eftersom du bara var skadad på huvudet. Tänker att kanske du försökte gå undan när tåget kom och ångrade dig men inte hann undan. Jag önska så att du hade hunnit undan så jag kunde få ha dig här idag., saknar dig så det gör ont i hela mig,
Det kommer i omgångar ena stunden kan jag skratta lite nästa så skriker jag av sorg men mesadels så känns det som om allt snurrar runt mig men att min tid står still.
Nu måste man göra allt man varken vill eller orkar egentligen.
Var på Fonus idag för att börja förbereda inför begravning och allt. Vill inte ens tänka på alla måsten nu framöver. Jag vill ju bara sörja och istället måste jag ha fullt upp med att planera och ordna massor. Det är tur att jag har Calle i detta fallet, ni kanske var ovänner när du dog men han sörjer dig, fast på sitt sätt. Han tar hand om det mesta just nu med papper och allt. Kanske för att han är äldst eller kanske för att han känner att han orkar det mer än vad jag och Julia gör.
Ska försöka att få lite vila nu är så trött men jag kan inte sova.
"20100906
2 dagar sedan jag fick reda på att du dött. Vi är alla helt förkrossade, du var så älskad av oss alla. Jag saknar dig helt ofattbart mycket och känner mig så tom. Har lyssnat på ett meddelande du lämnade på min telefon den 20 augusti den dagen du var här och hälsa på, du säger “jag är nere på Kampenhof nu, ska kolla bussarna vi ses snart”.
Minns du? Vi hade så mysigt den dagen, fikade och shoppade. Du ville att jag skulle ringa så fort den nya butiken öppnat fröken Åkesson men du gav mig aldrig en chans att säga det. Jag lovar att köpa något därifrån och sätta på din grav.
Hatar hur du lämnade oss. Bara tänker på att du kanske inte ville egentligen, eftersom du bara var skadad på huvudet. Tänker att kanske du försökte gå undan när tåget kom och ångrade dig men inte hann undan. Jag önska så att du hade hunnit undan så jag kunde få ha dig här idag., saknar dig så det gör ont i hela mig,
Det kommer i omgångar ena stunden kan jag skratta lite nästa så skriker jag av sorg men mestadels så känns det som om allt snurrar runt mig men att min tid står still.
Nu måste man göra allt man varken vill eller orkar egentligen.
Var på Fonus idag för att börja förbereda inför begravning och allt. Vill inte ens tänka på alla måsten nu framöver. Jag vill ju bara sörja och istället måste jag ha fullt upp med att planera och ordna massor. Det är tur att jag har Calle i detta fallet, ni kanske var ovänner när du dog men han sörjer dig, fast på sitt sätt. Han tar hand om det mesta just nu med papper och allt. Kanske för att han är äldst eller kanske för att han känner att han orkar det mer än vad jag och Julia gör.
Ska försöka att få lite vila nu är så trött men jag kan inte sova."
Har ni frågor, funderingar eller behöver lite stöd i det svåra så tveka inte att kommentera. Jag visar inte kommentarer om ni inte själva vill det.
Har ni frågor, funderingar eller behöver lite stöd i det svåra så tveka inte att kommentera. Jag visar inte kommentarer om ni inte själva vill det.
Kommentarer
Postat av: Dottern
Tack för dina fina ord. Detsamma till dig! Härligt att du startar en blogg i ämnet. Ju fler röster desto fler människor kan vi hjälpa.
Kramar
Trackback
